1. Är det möjligt att ansöka om?
Kritning av beläggningen innebär att hartsbasen i beläggningen har skadats och nedbrutits av ultraviolett ljus (främst) och kemikalier, vilket gör att endast löst pigmentpulver fäster på ytan. Vid denna tidpunkt har beläggningen förlorat det mesta av sin skyddande funktion.
Om ny färg appliceras direkt på en kritad yta som inte har rengjorts ordentligt:
Extremt dålig vidhäftning: Den nya beläggningen fäster på det lösa pulvret, som att måla på sand, och är extremt lätt att skala av.
Dåligt utseende: Pulver blandas in i det nya färglagret, vilket resulterar i en grov yta, ojämn glans och färgföroreningar.
Accelererat misslyckande: De olösta problemen kvarstår, och den nya beläggningen kommer snabbt att krita och skala igen.
2.Hur bedömer man säkerheten heltäckande?
Bedöm kritningsnivån: Gnugga ytan med tejp eller handen för att bedöma graden av kritning (lätt, måttlig, svår) enligt ASTM D4214. Allvarlig kritning (betydande pulverförlust) motiverar i allmänhet inte ommålning.
Inspektera underlagets skick: Kontrollera om det finns vit eller röd rost på förzinkningen under kritområdet. Om rost förekommer krävs grundlig rostborttagning och applicering av en rostförebyggande-primer, en mer komplex process.
Bestäm målsättningen för övermålningen: Förtydliga om det är ett tillfälligt skydd (t.ex. förlängning av livslängden med 1-2 år) eller en dekorativ restaurering.
3. Vilka är de grundliga grundläggande bearbetningsstegen?
Vattensköljning med högt-tryck: Använd vatten med lågt till medeltryck för att skölja och ta bort löst damm och pulver. Undvik direkt sprutning med en hög-vattenpistol för att förhindra skador på den kvarvarande beläggningen eller att vatten sipprar in i sömmarna.
Mekanisk rengöring:
Torrmetod: Använd fint sandpapper (t.ex. 180-240 grit) eller en mjuk skursvamp för att försiktigt och jämnt slipa hela det pulverformiga området tills en fast, glansig beläggningsyta exponeras. Var noga med att inte överslipa och skada zinkskiktet.
Våtmetod: För stora ytor kan sandblästring med lågt-tryck (t.ex. med hjälp av ett plastblästringsmedel) eller ett specialiserat rengöringsmedel användas.
Grundlig rengöring: Använd en ren borste, dammsugare eller tryckluft för att ta bort allt slipdamm. Ytan måste uppfylla standarden "fri från damm, fett och lösa partiklar."
4.Hur väljer man rätt reparation?
Specialiserade metalltäckbeläggningar för-korrosion: som akrylpolyuretantäckskikt och fluorkarbontäckskikt, som har utmärkt vidhäftning, väderbeständighet och flexibilitet.
Kompatibilitetstestning: Applicera ett litet, oansenligt område som ett testskikt för att kontrollera vidhäftning (kryss-test) och färgutseende, vilket bekräftar att inga biverkningar uppstår.
Färgmatchning: Acceptabla färgskillnader mellan de nya och gamla beläggningarna (skillnader i nyhet och glans); välj färger som är så nära som möjligt.
5.Vilka är förutsättningarna för standardiserat byggande?
Miljöförhållanden: Applicera i torrt, vindstilla väder med lämplig temperatur (5-35 grader) och relativ luftfuktighet under 85%.
Beläggningsmetod: Sprayning rekommenderas för jämn filmtjocklek och utseende. Borstning eller rullbeläggning kan lämna märkbara märken.
Antal lager: Applicera minst två lager för att säkerställa att den totala torrfilmtjockleken uppfyller de specificerade kraven (vanligtvis 60-80 μm). Tillåt tillräcklig yttorkningstid mellan varje skikt.
Kantbehandling: En mjuk övergång ("tunn kant") bör skapas i föreningspunkten mellan nya och gamla beläggningar för att minimera visuella skillnader.